Administrera

Anna Karolina har arbetat som polis i 15 år och är känd för sina trovärdiga polisiära beskrivningar. 2014 debuterade hon med Stöld av babian, som nominerades till Crimetimes debutantpris och Stora Ljudbokspriset. Hennes böcker har översatts till ett flertal språk.

 

Bookmark Förlag

www.bookmarkforlag.se 

 

Nordin Agency 

www.nordinagency.se

 

bok sjusiffrigt 300

 

Bokglam 3 oktober 2014

Stöld av babian av Anna Karolina och härliga fredag

Som jag längtat efter denna fredagskväll. Och soffan (gud vad jag har längtat efter min soffa) och att få läsa klart Anna Karolinas fruktansvärt spännande kriminalroman Stöld av babian.

Vi får följa tre huvudpersoner – nyutbildade polisen Amanda, kriminalkommissarien Magnus och Adnad, som alldeles nyss kommit ut från fängelset efter att ha avtjänat ett straff för narkotikabrott

Det här med mål, motivation och konflikt blir extra tydligt i deckare. Någon ska lösa ett brott för att det är vad personen jobbar med men stöter på problem på vägen (något förenklat). Anna Karolina tar detta ett steg längre med fördjupade motiv för sina karaktärer. Främst tänker jag på Amanda, som förvisso vill lösa ett brott, men av lite andra anledningar, nämligen för att hämnas sin systers död. Hon är beredd att göra allt för det. Med ett sådant motiv kan det inte bli annat än spännande. I och med att motivet förstärks blir även konflikterna starkare och Anna Karolina lyckas verkligen få med sig läsaren, man vill veta vad som händer och man hejar verkligen på Amanda. Och avskyr andra karaktärer fruktansvärt mycket. Som kriminalkommissarien Magnus. Det måste vara en av de mest osympatiska karaktärerna jag läst om på väldigt länge. Usch alltså, fyfan för honom. Men jag älskar hur Anna Karolina verkligen lever sig in i den här karaktären, det märks att hon har haft roligt när hon har skrivit om honom och jag verkligen längtar efter hans kapitel när jag läser. En skruvad karaktär gör skruvade saker.

Tycker även om att man får följa de kriminella, det blir lite som i The Wire, ena stunden hejar man på skurken och i andra på polisen och jag tycker verkligen att det ger en särskild energi till berättelsen.

Anna Karolina lyckas även väldigt bra med dialogen. Kort och rappt. Inga onödiga hjälpord om vem som säger vad utan det framgår ändå. Detta är definitivt något jag bör lära mig av eftersom jag tenderar till att använda alldeles för många ”sade x”, ”fortsatte x”, etc. i det oääääändliga.

I allt detta får vi en dos kärlek och svartsjuka och på det några mått intrigerande poliser, det gillas förstås. Och, måste säga att jag tycker om att fler deckarförfattare har med unga tjejer som huvudkaraktärer. Unga, drivna och modiga tjejer. Tänker exempelvis på Emelie i Lapidus VIP-rummet.

Läs originalartikel på Bokglam:s hemsida

instagram